Stjärnglansen har minskat...

Snacka om att mitt fotbollsengagemang har gett mig mycket positivt. Jag har fått lära känna många människor som blivit nära vänner till mig. Framförallt har jag fått förmånen att lära känna alla underbara tjejer som brunnit/brinner för denna fantastiska idrott.
 
Sedan 2009 har jag, som ni vet, varit engagerad i SDFF, som jag kom till efter att Fagerviks SK gick i graven 2008. En förening som då kändes riktigt stor och proffsig. Det första året i SDFF hade jag tränaransvaret för föreningens flickor födda 1994. En helt otroligt talangfull grupp som utvecklades snabbt och där flera ännu är aktiva och framstående i riktigt bra seniorlag. Det var som en dröm att få träna och leda dessa tjejer. Ibland kändes det som vi inte kunde förlora - det fanns en vinnarinstikt i detta unga tjejlag. Min kanske roligaste tid som fotbollstränare! En höjdpunkt var när vi tillsammans åkte till Gothia Cup och gick riktigt långt i A-slutspelet. 
 
Laget löstes upp och införlivades i SDFFs dåvarande div 4 lag. Här kom jag i kontakt med tre underbara ledare. Tränaren Lasse Åhlander och lagledarna Anders och Kicki Sandström. Vilka underbara människor!!! Raka, ärliga och alltid med glimten i ögat. Vi fyra följdes dessutom åt när vi fick ansvaret för både div 4, div 3 och flickor div 1 med en gemensam trupp. Denna tid var lite extra jobbig och tungrodd när vi hade tre lag. Som tur var kom Örjan Rodin till slut in i bilden.
 
Om Örjan finns det mycket att säga. Jag hade minst sagt en tvivlande känsla inför att samarbeta med honom, mycket grundat på vad vissa personer påstått och vad som viskats i "korridoren". Men det visade sig att jag i denne Örjan hade hittat en själsfrände inom fotbollen. Vi hade helt enkelt samma syn på fotboll och samma önskemål och drömmar. Samarbetet med Örjan var som att hitta en partner inom fotbollen. De åren vi samarbetat har bara fått oss att växa ihop ännu mer, och idag kan jag med rak rygg säga att Örjan är en av mina allra bästa och klokaste vänner. En vän som jag hoppas skall återkomma till fotbollen (och då gärna IFK Timrå...).
 
Förra, och sista, säsongen som tränare i SDFF var allt annat än en höjdpunkt. Det berodde absolut inte på tjejerna, som verkligen gladde, utan snarare på den organisatoriska förändring som SDFF var tvungen att genomföra. Tyvärr slog det extra hårt på vårt div 3 lag och följden blev att idag finns inte många tjejer kvar i föreningen från den truppen. Vi fick slita hårt för att kunna genomföra säsongen fullt ut, och många gånger kände man att man bara ville ge upp. Dock lyckades vi gå igenom säsongen med endast två serieförluster, vilket måste ses som ett mirakel under de rådande förhållandena.
 
När sedan föreningen SDFF valde att lägga ner seriesatsningen och den vunna platsen i kommande div 2, så var jag och Örjan helt plötsligt utan trupp och utan uppdrag. Jag fick förfrågan att fortsätta i annan ledarroll inom SDFF, men valde att avböja. Mycket för att jag helt enkelt var slut mentalt efter den tuffa säsongen. Men även pga att jag kände mig bränd av vissa anledningar.
 
Känner nu med lite distans till åren i SDFF att föreningen har tappat i stjärnglans. Föreningar runt omkring som i princip varit i perferin, har nu börjat äta sig i kapp både attraktionsmässigt som fotbollsmässigt. Selånger, Alnö och Timrå är idag tuffa konkurrenter om distriktets guldkorn på spelarfronten. En utveckling som knappast SDFF tycker är bra, men som rent fotbollsmässigt på distriktsnivå är jätteintressant.
 
Nu ser jag i stället framåt mot en ny tid i min fotbollsbok och jag längtar att få vara en del av byggandet av det nya IFK Timrå. Jag hoppas och tror att vi i utvecklingslaget kommer att få fram många duktiga spelare som så småningom kommer att ta platser i A-laget. Hoppas och tror att det kommer bli ytterligare ett fantastiskt kapitel i min bok fylld av spänning, glädje och känslor.
 
Nu saknar jag bara en person för att detta skall bli fulländat... och JA, ni vet vem jag menar...
 
*****
 
Till sist 1: I morgon kickar vi igång första matchen klockan 19.00 när F17 möter K/D från Jamtland och klockan 20.30 när damlaget möter Söråker. Väl mött!
 
Till sist 2: Har en skön arbetskamrat som blev 6:a i Vasaloppet 1989. Snacka om bra fysik!
 
Till sist 3: Såg "Let me in" (amerikanska versionen av "Låt den rätte komma in") igår - snacka om bra version!

Kommentarer
Postat av: En f.d coach

Bra skrivet! Jag håller med, att hakar inte SDFF på tåget nu så kommer dom att ramla ner några pinnhål.
Dom har 2 duktiga tränare som ser spelare försvinna till andra klubbar!!!!.Sdff har inte ekonomi att värva spelare, dom måste satsa på ungdoms sidan genom att binda upp tränare för en längre period.
Sedan tror jag inte att övriga klubbar kan låsa upp sina talanger.Dom måste placeras i sdff.fl.19 elit vid 16-17 års ålder(inte 12-14år) annars kommer dom sakta att dö ut och bli en div.3 klubb (obs! tränare i distriktet samarbeta.stå inte och slå er för bröstet och tro att ni kan förändra världen)Samla er och gå igenom hur ni ska lyfta fotbollen i distriktet.Fler och fler tjejer slutar med fotbollen i distriktet!!Barca där har ni ödmjukt lagarbete. En sak till det spelas Em i sverige i sommar söder om Dalälven varför i H...vete kan dom inte lägga en träningsmatch här uppe i Norrland??

2013-03-12 @ 10:09:14
Postat av: Angen

Kul å läsa en blogg om lite damfotboll =)
Hejja hejja!

2013-07-05 @ 11:51:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0