2-0 är det svåraste som finns...
Jag tror att om man leder med två mål så slappnar man av på ett annat sätt och känner sig kanske en aning överlägset motståndarna. Om man bara leder med ett mål så känns det inte som någon säker ledning. Däremot är två måls övervikt en förrädisk situation. Om man dessutom tar ledningen och äger spelet i början är det verkligen fara på färde.
I den avslutande seriematchen för SDFF mot ett sargat Alnö på tisdagen fick vi återigen ett bevis på att ovanstående är sant. För redan efter några minuter ledde vårt lag med 1-0 efter mål av Amanda J. Och för en gång skull spelade vi fotboll redan från start och tryckte tillbaka gästerna från ön. Vår dominans fortsatte och i den 32:a minuten satt 2-0 målet bakom distriktslagets målvakt. Katja fick äntligen göra ett efterlängtat mål, och som hon gjorde det! Ett distinkt skott utan att tveka. Jag vill poängtera att Katja efter sin skada kommit tillbaka och presterat bättre och bättre match efter match och hon ser nu riktigt vass ut.
Men sen började raset. Tjejerna slutade att ha samma beslutsamhet i närkamperna (som vi talat om innan matchen) och blev lite bekväma. Kanske fanns det hos vissa en känsla av att det var avgjort efter 2-0 målet? Men innan halvleken var till ända hade Alnö både reducerat och kvitterat till 2-2.
-Den som har börjat har bara gjort hälften-
I pausvilan försökte vi peppa dem att återta kommandot på planen genom att försöka få tillbaka vårt aggresiva närkampspel. Men den här dagen fanns inte den orken. Utan gästerna kunde efter halva andra halvlek ta ledningen med 2-3. Jag måste även nämna nr 10 i Alnö som låg bakom så gott som allt spel de hade framåt. Duktig tjej. Och trots en viss press på slutet kunde Alnö hålla undan och vinna. Och därmed spelade de bort oss (eller vi själva gjorde det...) från seriesegern under vårsäsongen. (som istället gick till Selånger).
.....................
Jag har förstås funderat en del på hur det kunde sluta så här. Och det jag kan konstatera att vår starkaste lagdel den här säsongen har varit mittfältet. Och just nämnda mittfält har matchats oerhört hårt den gångna veckan med seriematch mot Selånger följt av fyra tuffa matcher i Hudik cup. Så slitna som dessa tjejer var är det inte lätt att mobilisera de krafter som behövdes för att orka en hel match till. Och jag tror inte riktigt att det hängde på fysiken, utan det var nog snarare den mentala orken som hade tagit slut. De ska dock ha en stor eloge för att de försökte komma igång.
Och när mittfältet bara orkade knappt en halvlek så blev trycket för stort på backlinjen som i sin tur inte kunde stå emot de anstormande Alnö tjejer som kom för lätt i fart. Men ingen skugga skall hamna på backlinjen som jag tycker gjorde en mycket bra match, inte minst Madde som med resolut spel och beslutsamhet avvärjde ett antal lägen för motståndarna.
Nu har vi endast en träning (idag torsdag) och en match (på söndag) innan vi släpper tjejerna på en välbehövlig vila. Två veckor ska nog göra susen och göra så att vi får tillbaka hungriga och utvilade spelare lagom till Danmarksäventyret!
....................
För att återgå till rubriken, så är det just så att ett 2-0 överläge är det svåraste som finns. Du leder och du börjar känna att segern är inom räckhåll, och man börjar automatiskt slappna av, men så får motståndarna ett reduceringsmål. Ofta sker detta genom en individuell prestation (som i Alnö matchen då nr 10 gick igenom) och då plötsligt får det andra laget en rejäl injektion. Det lag som leder känner dock fortfarande att man är det bättre laget och taggar inte upp tillräckligt, och om då motståndarna lyckas göra ett mål till ganska snart, så tar de ofta över matchen. Och ni ska veta att det är oerhört svårt att återigen mobilisera de krafter som krävs för att komma tillbaka till det spel man hade i början. Jättesvårt!
..................
Nu till något annat. Nämligen en ny del i mitt bloggande. Jag kommer att ta upp olika anekdoter varje gång jag skriver ett inlägg. Det kan vara allt från dråpliga situationer till legender inom fotboll.
Garrincha
Garrincha betyder "den lilla fågeln" och han var samtida med Pelé i Brasilien. Garrincha är troligen den mest älskade fotbollsspelaren någonsin bland brasilianarna. Han hade även smeknamnet "folkets glädje".
Han var nog världens bäste dribbler och kantspelare någonsin. Garrincha symboliserade glädjen inom fotbollen och på planen. Han bjöd alltid publiken på stor show genom att bl a dribbla bort samma motståndare flera gånger.
Det sägs att han aldrig brydde sig om pengar - det enda han ville göra var att spela fotboll. Taktiska genomgångar inför matcher avskydde han (efterhand fick han emellertid alltid total frihet att spela som han ville).
Garrincha har en son i Sverige som heter Ulf Lindberg och som bor i Halmstad. 1959 var Garrinchas lag på en turné i Sverige och vid en kortvarig kärlekshistoria blev kvinnan i fråga gravid. När barnet föddes lämnade hon det till ett barnhem. När Garrincha fick veta att han hade en son i Sverige erkände han faderskapet, men Ulf träffade aldrig sin biologiske pappa. Garrincha var inte ens 50 år gammal när han gravt alkoholiserad avled 1983.
Brasilien förlorade aldrig en landskamp när Garrincha och Pelé var på plan samtidigt och Pelé har sagt att utan Garrincha hade han aldrig blivit världsmästare tre gånger.
.....................
Till sist 1: I förra inlägget missuppfattades jag en aning när jag talade om IFK Timrås match mot oss i Hudik cup. Jag vill därför klargöra att jag tycker att de har gjort enorma framsteg denna säsong under Magnus och Alejandros ledning. Och jag hoppas att de verkligen orkar fortsätta det enorma arbete de lagt ned. För den fotboll de spelar är en variationsrik och offensiv fotboll som är mycket svår att möta!
Till sist 2: På söndag möter vårt kära SDFF distriktslaget i medelpad bestående av 95:or. Jag ser framemot en välspelad match mellan förhoppningsvis två offensiva lag. Ni är välkommen till Lucksta för att se denna match klockan 17:15.
Till sist 3: Lycka till Amanda J och Linnéa på lägret i Halmstad. Ni är suveräna spelare och med en enorm talang. Visa dem nu!!!!
Tjingeling!
...himmelens fönster öppnade sig...
Detta citat är hämtat ur bibeln där den så kallade "syndafloden" kom över jorden och dränkte allt levande, nästan... Vi var väl inte med om riktigt samma sak, men nog öppnade sig "himmelens fönster" även över oss på söndagen.
Det var under den avslutande gruppmatchen mellan SDFF och IFK Timrå, som oxå var direkt avgörande vilket lag som skulle ta den sista platsen i finalen av Hudik Cup 2009. Jag återkommer till den matchen senare i detta inlägg.
Men först vill jag återvända till lördagen då ett morgontrött lag från SDFF mötte Iggesund i första gruppspelsmatchen. Iggesund är ett lag som vi utan större svårigheter skall vinna emot. Men som nämnts så hade tjejerna blivit tvungna att kliva upp i ottan för att hinna ner till samlingen strax efter 7 på morgonen. Och inte nog med det hade det dagen innan varit skolavslutning för många av dem och säkert hade inte alla kommit i säng innan spöktimmen. Det förklarar oxå det lite stabbiga spel som inte ville lossna riktigt i första halvlek. Men sin vana trogen gör ju tjejerna precis det som krävs av dem och i andra halvlek så började de med sin "totalfotboll" där vi varierade spelet i mitten och på kanterna. Vi får oxå det avlösande målet genom en halkig Emelie L. Hon är rolig den tjejen, på en blöt gräsplan spelar hon med fotbollsskor utan dubbar! Således blev det vinst med 1-0 vilket får anses vara i underkant, då vi skapade en hel del chanser framförallt i andra halvlek.
I match nr 2 som gick av stapeln redan någon timme senare kom oxå spelet i sin fulla glans. Ett aggressivt och lite småfullt och gnälligt Söderhamn stod för motståndet. Denna match började i ett fantastiskt bolltempo från vår sida. Tjejerna trillade boll mellan sig och lånade inte ut bollen på långa stunder. Man spelade helt enkelt propaganda-fotboll där motståndarna fick se sig som statister. Dessutom kom två snabba mål genom den återigen mycket aktiva och kreativa Emelie L (denna gång med dubbskor) och Amanda J. Jag vill nog tillstå att det här var kanske den bästa match vi spelat så här långt denna säsong, då den präglades av vilja, smarthet, snabbhet och ett fantastiskt passningspel. Detta är "totalfotboll" för mig. Kanon tjejer!!!! Matchen slutade oxå med 2-0 seger vilket var mycket i underkant!
Nu hade ju arrangören Hudik satt spelprogrammet så att vi som enda lag i gruppen skulle behöva vänta i cirka 8 timmar innan den avslutande dagsmatchen mot värdlaget Team Hudik. Det är ingen optimal sak att försöka varva ner så läääänge och sedan varva upp för den viktiga matchen. Och jag kan så här i efterhand tycka att det var synd att vi valde att äta på "den gyllene Gåsen" även kallad McDonalds innan matchen. För tjejerna såg verkligen sega ut under matchen.
Om den drabbningen finns det inte mycket att säga, då vi tidigt kom i ett 0-2 underläge och där utvilade hemmaspelare med en enorm vilja tryckte tillbaka oss och gav oss inte mycket tid till vårt passningsspel. Helt klart gick de hårt åt våra innermittfältare med näst intill fullt spel för att störa våra spelfördelare. Att de sedan hade en "hemmadomare" gjorde ju saken inte ett dugg bättre.... Nej, det var inte vår match helt enkelt, men tjejerna ska ha en stor eloge för att de beslutade sig inför andra halvlek att försöka istället för att lägga fokus på domaren. Och i andra halvlek höll vi tätt, med den följden att matchen slutade med just förlustsiffrorna 0-2. Vi glömmer den matchen!
Så var vi alltså framme vid söndagens spektakel!!!
En helt avgörande match mot IFK Timrå på en vattensjuk plan där det inte skulle gå att spela fotboll.... Jag sade till Mats att det här är Timrås match redan efter någon minut in i matchen. Varför? Jo, Timrå i alla ära, men de är inte i grund och botten ett lika spelskickligt lag som vi är. De behärskar däremot kamp och resoluta lyftningar över motståndarnas mittfält och backlinje till fullo! Det var oxå det enda recept till någon sorts fotboll som planen gav tillåtelse till. Våra tjejer försökte under första halvlek att trilla boll mellan varandra, men det var helt omöjligt då bollen hela tiden fastnade i vattenpölarna på planen. I andra halvlek gick vi över till att försöka spela samma spel som Timrå med "lååånga bollar på Bengt" men då var matchen i stort redan avgjord, eftersom Timrå gjort två mål i första halvlek. Behållningen för mig som tränare var kampen på mitten mellan Hanna och Joanna/Sara där ingen ville ge sig. Tycker absolut att Hanna stod upp och mot de fysiskt spelande motståndarna. Härlig inställning Hanna!
Matchen slutade med en klar 0-3 förlust och det är bara att gratulera Timrå till en alldeles utmärkt genomförd cup. Ni var helt klart värda finalplatsen då ni behärskade både det "torra" och det "blöta" spelet. Grattis!
Om jag skall försöka mig på en summering så blir den följande:
1. Vi fick under match två se det "nya" SDFF med sin totalfotboll vilket gav i alla fall mig gåshud!
2. Vi gör för lite mål med tanke på det spelövertag vi har i de flesta matcher. Men det kommer!
3. Vi har två målvakter som båda kan sporra varandra till utveckling. Bra spelat Magda och "Nollan"!
4. Det är skamligt att ge ett lag ett sådant spelprogram som vi fick. Uruselt Hudik!
5. Tjejerna är de tuffaste, smartaste spelare som finns i Medelpad!
-Skådespelet är slut, applådera!-
...................................
Finalen då? Jo, Timrå förlorade tyvärr med 2-0 mot Team Hudik. Enligt rapporter var de (Timrå) helt tömda på krafter efter drabbningen mot oss på morgonen. De gav tydligen allt i den matchen. Och jag kan förstå deras vilja att verkligen vinna mot oss. Och jag tror att det var en viktigare seger för deras självförtroende än en eventuell slutseger i cupen. Jag tror också att det är något de kommer ta med sig hem, tillsammans med att de faktiskt genomför en alldeles utmärkt cup!
...................................
Till sist 1: I morgon väntar sista seriematchen för våren mot ett säkert taggat Alnö. Vi får inte glömma att vi faktiskt är obesegrade i serien. Och det skulle verkligen kännas bra inför uppehållet med en seger. Hoppas att det inte bara blir så himla blött så att vi inte kan spela vår fotboll. Kom igen nu tjejer, så visar vi vilka som regerar i Medelpad!!!
Till sist 2: Medelpads fotbollsförbunds disktriktslag F95 har lämnat en förfrågan om en träningsmatch mot det bästa laget i Medelpad - Vi! Den kommer att gå av stapeln den 21:a och alla är välkomna att komma och se fotboll i den högre skolan....
Till sist 3: Tänkte att alla får möjlighet att tipsa mig om någon film jag bör se. Kom med förslag här nedan under kommentarer så kanske jag hittar något jag verkligen vill se. Har så svårt att hitta något just nu som känns spännande.
Kram på Er alla!
/K
Varför gör ni på det här sättet????
Ibland är hela världen emot en. Människor kan vara oerhört elaka och dumma. De ser ofta bara till sig själv och tänker inte på hur andra människor tar det, eller hur andra människor mår. Nej, det är bara att trampa på eller kasta sig mot hälsenan med dubbarna i vädret. Skadeglädje, avundsjuka eller ren ondska....jag vet inte vad som driver vissa människor... Ibland känns livet trist, tungt och orättvist, helt enkelt! Igår var en sådan dag, och vad det beror på är inte något jag kommer att ta upp här på min fotbollsblogg, inte än i alla fall...
Men när det finns sådana dagar så är det så himla befriande att ha 15-20 tjejer, ett gäng föräldrar samt 5 ledare/tränare som kan lyfta upp en. För glädjen, spänningen och gemenskapen får då ta överhanden för några timmar och får en att leva upp!
Donis eris felix, multos numerabis amicos
-Så länge du är lycklig, ska du räkna många vänner-
Igår hade vi nämligen seriematch nummer 5 (av 6) då vi gästade Selånger som innan gårdagskvällen ledde serien efter idel fullpoängare. Det var en viktigare match än man kanske i första ögonkastet inser, då vi eventuellt kommer att mötas i semifinal i DM. Och om man betänker att de hade fulltaligt lag med undantaget av en spelare, medan vi hade flera spelare skadade och borta, var förutsättningarna kanske inte de bästa. Vi hade nämligen blivit tvugna att för femte gången i rad spela med en helt ny backlinje.
Matchen började oxå med ett räddhågset SDFF som inte hade tryggheten i spelet och i positionerna. Och redan i 3:e matchminuten kom kallduschen när Selånger gjorde 1-0 på ett friläge. Inte hjälpte det målet till att skapa trygghet i laget. Men som ni alla vet vid det här laget så innehar 2009-års upplaga av SDFF F94 en tuffhet och kämpamoral som i mina ögon är unik! De har en vilja att vägra förlora även när spelet inte på långa vägar stämmer. Då tar tjejerna i stället fram kämpaglöden, och som de gör det. Varje närkamp blev ett litet krig i sig själv. Och spelet präglades stundtals av hårt och fysiskt spel från båda håll. Det var oxå en frispark efter en ful nedsparkning som ledde fram till kvitteringen. Amanda "the kapten" Johansson placerade den välslagna frisparken perfekt invid stolpen!!!!!
Efter kvitteringen tycker jag återigen att Selånger styrde spelet och gång på gång kom i snabba löpningar som satte vår försvarslinje på tuffa utmaningar. De skapade några mycket farliga chanser där bollen några gånger svepte runt stolpar och ribba, men en utmärkt Magda i mål kunde konstatera att första halvlek slutade 1-1.
På tal om kämpaglöd och vilja. Hoppas att ni som var där såg Fridas inställning i första halvlek när en motståndare höll på att springa sig fri. Ett stadigt grepp om motståndarens högerarm och sedan ALDRIG släppa taget!! Snacka om vilja och tuffhet!! Hon hängde som en vante efter motståndaren som till slut inte kunde stå på sina ben. Och mycket riktigt blev det ett gult kort för denna förseelse. MEN, sådana varningar är det helt rätt att ta. Hon vägrade helt enkelt att släppa någon förbi sig som sista tjej. Världsklass på detta regelbrott!!!
Jag tyckte mig oxå se att Fridas exempel på inställning smittade av sig på de andra tjejerna som insåg vad som krävs för att vinna tuffa matcher som den här.
I paus korrigerade vi lite i laguppställningen för att stadga upp otryggheten som tydligt hade visat sig under första halvlek. Detta gav också önskad effekt, för direkt (som alltid denna säsong...) i andra halvlek var vi det klart bättre laget och vi började trycka tillbaka selångerstjejerna ordentligt. Vi kunde därigenom skapa många bra och farliga chanser. En liten rolig detalj att förtälja är vår värvning för säsongen, Pernilla. Hon fick under pausvilan veta att hon skulle spela på topp i andra halvlek. Hennes kommentar:
"Bara så ni vet. Jag har spelat fotboll i nio år, men aldrig spelat forward"
Men som hon gjorde det. Hon blev den bollmottagare Andreas hade haft på känn. Och hon försökte hitta avslut hela tiden, precis som en forwards ska göra. Det här är ytterligare ett exempel på hur vårt lag fungerar. Man får helt plötsligt en ny roll på planen, man accepterar och man gör sitt absolut bästa, utan att gnälla. Och när man lider av skador som vi gjort/gör den här säsongen blir det mycket att man får ta ovanliga roller. Den egenskapen i truppen ska vi vara oerhört glada för att alla är beredd att göra uppoffringar för laget. Se bara på Amanda J som får kliva ner som innerback när Frida blev tvungen att kliva av en stund. Eller Lelle som gör ett fantastiskt jobb som innerback i andra halvlek. Eller tänk på.... ja ni fattar vad jag menar!
Vår frejdiga offensiv i andra halvlek gav snart oxå utdelning när vi tog ledningen med 2-1 efter en hörna. Vem som gjorde målet är det nog svårt att avgöra. Men både Katja och Hanna var där och högg som kobror. Och från min position såg det ut som att Hanna var sist på bollen med axeln... Sedan kom även 3-1 målet, då Elina kom perfekt in i boxen och tryckte in en retur i burgaveln. Och då kändes segern ganska nära, speciellt med tanke på att vi ägde matchen.
Men, som jag konstaterat tidigare så vill inte tjejerna vinna med för stora siffror utan de gör precis vad som krävs av dem, oavsett motstånd. Och efter ett sent kvitteringsmål började det bli nerv de sista 5 minuterna. Selånger låg nu på för att försöka få in kvitteringsbollen, och det var inte långt borta. En motståndartjej sprang sig fri när det endast var någon minut kvar. Men då kom "loket" Lelle flygande i 180 km/h och kunde styra undan skottet. Härligt!!!
...............................
Ni kanske undrar vad jag menar med rubriken?
Jo, det är precis vad jag kände efter matchen. VARFÖR GÖR NI PÅ DET HÄR SÄTTET???? Vi är ett fantastiskt lag som enlgit mitt tycke är disktriktets bästa lag. Men dessa uddamålsegrar som egentligen borde avgjorts för lääääänge sedan blir så himla nervpirrande på slutet för oss ledare och säkert för publiken också... Jag ställde denna fråga till tjejerna efter matchen med glimten i ögat och det svar jag fick var underbar:
"Det räcker ju..."
Finis coronat opus
-Resultatet kröner verket-
...............................
Till sist 1: Jag har oerhört svårt för dåliga förlorare bland ledare. Ingen nämnd och ingen glömd. Men ni vet nog vem jag syftar på. Jag menar, jag blir oxå sur vid förlust, men skulle aldrig låta det gå ut över motståndare/domare/spelare... Usch!!!
Till sist 2: Bruce "Bossen" Springsteen är GUD på artisthimmelen. Hur övergrymt bra som helst, helt enkelt! "Lost in the Flood" är numera min favoritlåt, även "Outlaw Pete", även "Rising", även..........
Till sist 3: Tält, regn och fotboll.... Hudik här kommer vi! Glysis kommer att glöda av super-fantastiska-coola SDFF tjejer på söndag klockan 11.00! Be there!!!!
30 sekunder....
Tid är en underlig sak, i alla fall när man coachar ett lag i fotboll. Om man ligger under och jagar en kvittering så går tiden oerhört fort. Men om man leder och vill att matchen skall ta slut så går tiden såååååååå låååångsamt.
Om man ser en match på tv mellan två storlag så ser man ju alltid hur det ledande laget försöker få tiden att gå fortare genom att ta tid på sig vid inspark, inkast, frispark, hörna. Men hos de unga spelare vi har med att göra finns inte detta taktiska val, man är inte riktigt medveten om att det ofta är en fördel om man drar ut på ett inkast till exempel. Eller att man inte behöver springa efter bollen när man har ett inkast - OM MAN LEDER. Nej, dessa unga töser skyndar sig att hämta boll och stressar sina inkast, frisparkar och hörnor - TROTS att man leder och det bara är några/någon minut kvar av matchen.
Ibland går tiden så fort att man inte hänger med under en fotbollsmatch. Som till exempel idag då matchen knappt hade börjat.... Seriematchen jag talar om är den mellan vårt kära SDFF och gästerna HKBK (Heffnersklubban BK). För redan efter 30 supersnabba sekunder hade Lelle sprungit sig fri och med ett distinkt högerskott placerat lädret i nätet bakom en olycklig HKBK-målvakt. VILKEN START PÅ MATCHEN. Nu kunde detta bara sluta på ett sätt ---- eller???
Men, men, men som det har sett ut denna säsong så trodde vi nog att även denna match var vunnen redan innan domaren blåst för avspark. Och då man dessutom gjorde mål i första matchminuten, så kom övermodet och underskattningen krypande, vilket ledde till att vi inte spelade SDFF-fotboll under stora delar av den första halvleken. På något sätt får man inte säga till tjejerna att vi möter ett yngre lag. För då tror de att det kommer att bli en lätt match. Men det finns inga lätta matcher...
Hur som helst så kvitterade HKBK till 1-1 och det gav ännu mer nerv till matchen. Våra spelare verkade tagna och stressade i många situationer och istället för att ta tag i spelet, genom att lugnt och metodiskt spela vårt spel, där vi passar bollen till varandra och vågar titta upp istället för att tjonga iväg bollen på chans, så stressade vi och valde att slå ifrån oss bollen så fort som möjligt.
Men vi fick anledning att jubla åter en gång när Amanda fångade upp en snygg djupledspassning från sin kollega på innermitten Hanna, och mycket snyggt rundade målvakten och lade in bollen i det öppna målet. Mycket kyligt och snyggt mål! Och resultatet 2-1 stod sig halvleken ut.
Under pausvilan pratade vi återigen om att vi måste våga spela vårt spel och vara mer bestämda i närkamperna. Och som så många gånger förr så kliver tjejerna ut i andra halvlek och tar tag i taktpinnen. Det är faktiskt härligt att se dessa tjejer, efter varje pausvila under denna säsong, helt sonika går in och tar över föreställningen totalt. Det är en styrka i ett lag att ha den extra växeln att lägga in när spelet inte riktigt stämmer. Imponerande!
Nu fick vi oxå se prov på den omtalade spelstilen vi försöker anamma. härliga passningar efter backen där vi kommer i hög fart och sätter press på motståndarbackarna. Väggspel varierat med längre passningar präglade vårt spel under de första 15 minuterna av andra halvlek. Flera gånger kom vi runt på kanterna där våra yttrar kom i hög fart och trampade runt backarna och slog inlägg. Helt enligt skolboken. Dessutom är det så kul att se våra forwards som tar löpningar ut mot kanterna och hämtar boll för att breda vårt spel. En annan sak som imponerar är hur våra ytterbackar vågar följa med i anfallen och till och med är uppe i motståndarnas straffområde. Man ser att det finns en grundtrygghet hos backarna att våga följa med upp. Mycket bra!!!
En löpning ut mot kanten för att hämta boll var oxå receptet på 3-1 målet där Lelle tog en sådan löpning och sedan sprintade förbi sin ytterback och tryckte sig in framför mål. Och efter ett disktinkt avslut kunde vi återigen jubla!! Så ska det se ut!!!
Men, sedan hade vi det fruktansvärt svårt att trycka dit målet som hade stängt den här matchen. Vi saknade dock inte chanser, utan bollarna ven runt stolpar och ribban. Men bolluslingen ville inte in... Istället kom HKBK i en av deras fåtaliga kontringar och kunde genom ett friläge göra en reducering till 3-2.
Efter deras reduceringsmål kom nerven in i matchen igen då HKBK kände vittringen och vi blev lite ängsliga. Men vi kunde till slut ändå hålla ut tills domaren blåste av matchen!
Vad tar vi med oss efter denna match? Försvarsspelet där vi har gått över till en rak fyrbackslinje med uttalat zonförsvar fungerade framförallt i andra halvlek mycket, mycket bra. Och det är kul att se att oavsett vem som spelar innerback (vi fick ju ännu en skada på en spelare, då vår ordinarie innerback Emma skadade sitt knä) så spelar vi efter de riktlinjer och de teoretiska träningar vi har haft. Sedan tycker jag att tjejerna tagit ett steg till i sin utveckling då de nu pratar och hjälper varandra genom att ropa på planen. De verkar ha anammat detta efter damlagets match som vi såg. Perfekt!
Och sist men inte minst vill jag påpeka det faktum att vi hade två spelare tillbaka efter skada, och de gjorde absolut inte bort sig. Det är som Andreas sade att vi närmar oss ordinarie lag. Äntligen!
-Med beröm godkänt-
Nu återstår det två matcher i vårens grundserie och tabellen ser verkigt spännande ut. Nästa match gästar vi Selånger och då hoppas jag att vi kan slippa allt vad underskattning heter och gå in och visa vilket fantastiskt fotbollslag vi är. För vi är SDFF och vi ger ALDRIG upp!!!!
**********************
Till sist 1: Lucksta-Timrå 5-1.... Vad säger man om det? Jo, att Lucksta är precis så farliga som jag hela tiden sagt och att vår pinne vi fick genom 1-1 på bortaplan mot dem kommer att visa sig vara jätteviktig i slutet av serien!
Till sist 2: Nu är det bara två dagar kvar innan jag står på Stockholms Stadion och lyssnar på "Born to run" och Bossen! Jäklar vad jag längtar!!!
Till sist 3: Vi ska vinna Hudik-cup!!! Inget snack om saken!!!
