Från frustration till islossning...

I gårdagens drabbning mellan SDFF och Torpshammar ville det sig inte alls till en början. Först så stod vi utan domare, varför vi var tvungna att ringa in en ersättare. Detta ledde till att matchen blev nästan 45 minuter försenad.

Sedan drabbades vårt lag, som det ofta blir när man möter ett på papperet sämre motstånd, av underskattning. Även om man intalar sig själv att man inte skall underskatta motståndet så blir det på något konstigt sätt så ändå... Det ledde till att vi, trots spelmässigt övertag, inte hade den rätta koncentrationen och beslutsamheten i avsluten.

Den första halvleken präglades av många väldigt klara chanser för vårt lag, men egentligen inte något riktigt bra avslut. Dessutom måste jag nämna gästernas utmärkte målvakt. Hon var hela tiden rätt placerad och med mycket skicklighet höll hon kvar Torpshammar i matchen. Allt eftersom tiden gick i första halvlek, började motståndartjejerna känna vittring när vi inte fick hål på dem och de började äta sig in i matchen bit för bit och stack upp i ett par faliga kontringar, som med lite otur, kunnat sluta med ett baklängesmål. Nu är det tur att vi har "Nollan" i mål som motade de få skott som kom emot henne. När vi dessutom inte får hål på gästerna så börjar man oxå se en viss frustration från en del av våra spelare. Halvleken slutade följaktligen 0-0.

I paus pratade vi om att vi måste ha mer kyla vid avslutningarna och inte gå på full kraft i alla avsluten. Ibland är det viktigare att lägga en lugn bredsida bredvid målvakten i stället för att försöka skjuta för kung och fosterland. Vi korrigerade oxå zonförsvaret en aning och pratade om mittfältarnas positioner, både offensivt och defensivt. Sedan ville vi har lite mer kantspel. Med dessa råd ringande i öronen klev tjejerna ut i andra halvlek.

Den andra akten började som den första med ett massivt tryck från våran sida. Men med den skillnaden att vi nu var mer fokuserade på uppgiften och med ett snabbt ledningsmål efter 7 min (47 min). Och det var vår lagkapten som visade vägen med ett distinkt lågt skott i bortre burgaveln efter ett fint anfall där vår inlånade Johanna var organisatör. HÄRLIGT!
Sedan skapade vi ytterligare några chanser, men det dröjde till den 62 minuten innan tvåan kom genom Linnea som bredsidade in ett mål efter utmärkt förarbete av Amanda som tog sig igenom motståndarförsvaret på högerkanten och serverade "Lelle" ett smörpass. Tjusigt!
3:an stod den för dagen tuffa och uppoffrande Johanna för. Hon laddade dojan och sköt ett perfekt skott efter en retur, detta efter 66 minuter. Nu hade islossningen kommit, för redan två minuter senare kom Emelie L perfekt in i boxen, som vi har talat om på träning, och kunde lägga en vänster bredsida förbi målvakten efter att "Lelle" tagit sig förbi på vänsterkanten och lagt in bollen mitt i boxen. 4-0 vid det läget. Underbart!
Det femte och sista målet (75 min) stod återigen Johanna för när hon och Emelie Å hade ett väggspel strax utanför motståndarnas straffområde som avslutades med ett skott lågt invid stolpen.
Till detta kan vi räkna 5 träträffar...där bolluslingen inte ville hamna i nätet.

Det som känns bra är ändå hur vi kunde ta oss samman och prestera den andra halvleken på det sätt vi gör det. Kan just nu inte komma ihåg ett farligt anfall från Torpshammars sida under hela andra halvleken... Så även försvaret gjorde en rejäl uppryckning och stängde till försvarsmässigt. Perfekt!!!


"Malum quidem nullum esse sine aliquo bono" - Det finns inget ont utan något gott


.......................................

Nu väntar i nästa omgång en mycket tuff match mot IFK Timrå, som säkert är väldigt sugen på att lugga oss på poängen. Jag räknar med att de kommer att ställa upp med rejäla förstärkningar i form av spelare från damsektionen. Detta är något vi nog får lära oss leva med då det står SDFF på bröstet, för alla vill ha sitt starkaste lag mot oss, vilket också tydligt syntes på gårdagskvällens gäster...

Det som oroar är att vi inte har vårt ordinarie lag att spela med då vi lider av att flera tongivande spelare är skadade och sjuka. Vi får alltså anpassa oss inför varje match då vi inte kan ställa upp med det lag som vi skulle vilja.

I IFK Timrås fall är det nog mer som ligger i potten då Hanna och Jag numera huserar i SDFF och där deras tränarpar är nära vänner till mig. Jag tycker därför att det är extra synd att just Hanna inte kan vara med och möta sina före detta medspelare och nuvarande kompisar. Det är en av säsongens höjdpunkter. Men vi kan väl hoppas att vi får spela matchen på gräs....
.........................................

På tal om Hanna så är jag rädd att hennes rehablitering blir längre än hon själv tror. För Annica har idag talat med en sjukgymnast om ultraljudsbehandling för hennes skadade vadmuskel. Och fick då veta att det normalt är 4-6 veckors rehablitering innan man kan gå för fullt.... Hoppas att det inte tar så lång tid för henne.....
.........................................

Vi fick återigen låna fyra spelare från div 4 laget. Och jag vill passa på att tacka dessa tjejer för sin insats och för att de är så proffsiga och lyhörda för hur vi spelar i vårt lag. De smälter in och bidrar med både beslutsamhet och tuffhet. TACK tjejer!  Johanna gjorde ju två strutar och Emma höll på att smälla in en frispark som tyvärr tog i ribban...
.........................................

Till sist 1:  Alnö- Timrå  2-0.... Enligt rapporter från AA (Alejandro Ahumada) så ägde Timrå den första halvleken men efter tufft matchande på vissa spelare som jag talade om i förra inlägget, orkade de inte och föll ihop en aning i andra. Tråkigt!!!

Till sist 2:  Snacka om att det var julafton för tjejerna efter matchen igår när vi delade ut träningsställ och väskor. Malliga tjejer kommer det att vara framöver på träningar, matcher och cuper.

Till sist 3:  Hudik-cup. Här kommer vi! och vi är där för att vinna den. Det ni!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0