Varför gör ni på det här sättet????

Ibland är hela världen emot en. Människor kan vara oerhört elaka och dumma. De ser ofta bara till sig själv och tänker inte på hur andra människor tar det, eller hur andra människor mår. Nej, det är bara att trampa på eller kasta sig mot hälsenan med dubbarna i vädret. Skadeglädje, avundsjuka eller ren ondska....jag vet inte vad som driver vissa människor... Ibland känns livet trist, tungt och orättvist, helt enkelt! Igår var en sådan dag, och vad det beror på är inte något jag kommer att ta upp här på min fotbollsblogg, inte än i alla fall...

Men när det finns sådana dagar så är det så himla befriande att ha 15-20 tjejer, ett gäng föräldrar samt 5 ledare/tränare som kan lyfta upp en. För glädjen, spänningen och gemenskapen får då ta överhanden för några timmar och får en att leva upp!



Donis eris felix, multos numerabis amicos
-Så länge du är lycklig, ska du räkna många vänner-



Igår hade vi nämligen seriematch nummer 5 (av 6) då vi gästade Selånger som innan gårdagskvällen ledde serien efter idel fullpoängare. Det var en viktigare match än man kanske i första ögonkastet inser, då vi eventuellt kommer att mötas i semifinal i DM. Och om man betänker att de hade fulltaligt lag med undantaget av en spelare, medan vi hade flera spelare skadade och borta, var förutsättningarna kanske inte de bästa. Vi hade nämligen blivit tvugna att för femte gången i rad spela med en helt ny backlinje.

Matchen började oxå med ett räddhågset SDFF som inte hade tryggheten i spelet och i positionerna. Och redan i 3:e matchminuten kom kallduschen när Selånger gjorde 1-0 på ett friläge. Inte hjälpte det målet till att skapa trygghet i laget. Men som ni alla vet vid det här laget så innehar 2009-års upplaga av SDFF F94 en tuffhet och kämpamoral som i mina ögon är unik! De har en vilja att vägra förlora även när spelet inte på långa vägar stämmer. Då tar tjejerna i stället fram kämpaglöden, och som de gör det. Varje närkamp blev ett litet krig i sig själv. Och spelet präglades stundtals av hårt och fysiskt spel från båda håll. Det var oxå en frispark efter en ful nedsparkning som ledde fram till kvitteringen. Amanda "the kapten" Johansson placerade den välslagna frisparken perfekt invid stolpen!!!!!
Efter kvitteringen tycker jag återigen att Selånger styrde spelet och gång på gång kom i snabba löpningar som satte vår försvarslinje på tuffa utmaningar. De skapade några mycket farliga chanser där bollen några gånger svepte runt stolpar och ribba, men en utmärkt Magda i mål kunde konstatera att första halvlek slutade 1-1.

På tal om kämpaglöd och vilja. Hoppas att ni som var där såg Fridas inställning i första halvlek när en motståndare höll på att springa sig fri. Ett stadigt grepp om motståndarens högerarm och sedan ALDRIG släppa taget!! Snacka om vilja och tuffhet!! Hon hängde som en vante efter motståndaren som till slut inte kunde stå på sina ben. Och mycket riktigt blev det ett gult kort för denna förseelse. MEN, sådana varningar är det helt rätt att ta. Hon vägrade helt enkelt att släppa någon förbi sig som sista tjej. Världsklass på detta regelbrott!!!
Jag tyckte mig oxå se att Fridas exempel på inställning smittade av sig på de andra tjejerna som insåg vad som krävs för att vinna tuffa matcher som den här.

I paus korrigerade vi lite i laguppställningen för att stadga upp otryggheten som tydligt hade visat sig under första halvlek. Detta gav också önskad effekt, för direkt (som alltid denna säsong...) i andra halvlek var vi det klart bättre laget och vi började trycka tillbaka selångerstjejerna ordentligt. Vi kunde därigenom skapa många bra och farliga chanser. En liten rolig detalj att förtälja är vår värvning för säsongen, Pernilla. Hon fick under pausvilan veta att hon skulle spela på topp i andra halvlek. Hennes kommentar:

"Bara så ni vet. Jag har spelat fotboll i nio år, men aldrig spelat forward"

Men som hon gjorde det. Hon blev den bollmottagare Andreas hade haft på känn. Och hon försökte hitta avslut hela tiden, precis som en forwards ska göra. Det här är ytterligare ett exempel på hur vårt lag fungerar. Man får helt plötsligt en ny roll på planen, man accepterar och man gör sitt absolut bästa, utan att gnälla. Och när man lider av skador som vi gjort/gör den här säsongen blir det mycket att man får ta ovanliga roller. Den egenskapen i truppen ska vi vara oerhört glada för att alla är beredd att göra uppoffringar för laget. Se bara på Amanda J som får kliva ner som innerback när Frida blev tvungen att kliva av en stund. Eller Lelle som gör ett fantastiskt jobb som innerback i andra halvlek. Eller tänk på.... ja ni fattar vad jag menar!

Vår frejdiga offensiv i andra halvlek gav snart oxå utdelning när vi tog ledningen med 2-1 efter en hörna. Vem som gjorde målet är det nog svårt att avgöra. Men både Katja och Hanna var där och högg som kobror. Och från min position såg det ut som att Hanna var sist på bollen med axeln... Sedan kom även 3-1 målet, då Elina kom perfekt in i boxen och tryckte in en retur i burgaveln. Och då kändes segern ganska nära, speciellt med tanke på att vi ägde matchen.

Men, som jag konstaterat tidigare så vill inte tjejerna vinna med för stora siffror utan de gör precis vad som krävs av dem, oavsett motstånd. Och efter ett sent kvitteringsmål började det bli nerv de sista 5 minuterna. Selånger låg nu på för att försöka få in kvitteringsbollen, och det var inte långt borta. En motståndartjej sprang sig fri när det endast var någon minut kvar. Men då kom "loket" Lelle flygande i 180 km/h och kunde styra undan skottet. Härligt!!!

...............................

Ni kanske undrar vad jag menar med rubriken?

Jo, det är precis vad jag kände efter matchen. VARFÖR GÖR NI PÅ DET HÄR SÄTTET???? Vi är ett fantastiskt lag som enlgit mitt tycke är disktriktets bästa lag. Men dessa uddamålsegrar som egentligen borde avgjorts för lääääänge sedan blir så himla nervpirrande på slutet för oss ledare och säkert för publiken också... Jag ställde denna fråga till tjejerna efter matchen med glimten i ögat och det svar jag fick var underbar:

"Det räcker ju..."



Finis coronat opus
-Resultatet kröner verket-


...............................



Till sist 1: Jag har oerhört svårt för dåliga förlorare bland ledare. Ingen nämnd och ingen glömd. Men ni vet nog vem jag syftar på. Jag menar, jag blir oxå sur vid förlust, men skulle aldrig låta det gå ut över motståndare/domare/spelare... Usch!!!

Till sist 2: Bruce "Bossen" Springsteen är GUD på artisthimmelen. Hur övergrymt bra som helst, helt enkelt! "Lost in the Flood" är numera min favoritlåt, även "Outlaw Pete", även "Rising", även..........

Till sist 3: Tält, regn och fotboll.... Hudik här kommer vi!  Glysis kommer att glöda av super-fantastiska-coola SDFF tjejer på söndag klockan 11.00!  Be there!!!!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0