kentagenten

Tid är en underlig sak, i alla fall när man coachar ett lag i fotboll. Om man ligger under och jagar en kvittering så går tiden oerhört fort. Men om man leder och vill att matchen skall ta slut så går tiden såååååååå låååångsamt.

Om man ser en match på tv mellan två storlag så ser man ju alltid hur det ledande laget försöker få tiden att gå fortare genom att ta tid på sig vid inspark, inkast, frispark, hörna. Men hos de unga spelare vi har med att göra finns inte detta taktiska val, man är inte riktigt medveten om att det ofta är en fördel om man drar ut på ett inkast till exempel. Eller att man inte behöver springa efter bollen när man har ett inkast - OM MAN LEDER. Nej, dessa unga töser skyndar sig att hämta boll och stressar sina inkast, frisparkar och hörnor - TROTS att man leder och det bara är några/någon minut kvar av matchen.

Ibland går tiden så fort att man inte hänger med under en fotbollsmatch. Som till exempel idag då matchen knappt hade börjat.... Seriematchen jag talar om är den mellan vårt kära SDFF och gästerna HKBK (Heffnersklubban BK). För redan efter 30 supersnabba sekunder hade Lelle sprungit sig fri och med ett distinkt högerskott placerat lädret i nätet bakom en olycklig HKBK-målvakt. VILKEN START PÅ MATCHEN. Nu kunde detta bara sluta på ett sätt ---- eller???

Men, men, men som det har sett ut denna säsong så trodde vi nog att även denna match var vunnen redan innan domaren blåst för avspark. Och då man dessutom gjorde mål i första matchminuten, så kom övermodet och underskattningen krypande, vilket ledde till att vi inte spelade SDFF-fotboll under stora delar av den första halvleken. På något sätt får man inte säga till tjejerna att vi möter ett yngre lag. För då tror de att det kommer att bli en lätt match. Men det finns inga lätta matcher...

Hur som helst så kvitterade HKBK till 1-1 och det gav ännu mer nerv till matchen. Våra spelare verkade tagna och stressade i många situationer och istället för att ta tag i spelet, genom att lugnt och metodiskt spela vårt spel, där vi passar bollen till varandra och vågar titta upp istället för att tjonga iväg bollen på chans, så stressade vi och valde att slå ifrån oss bollen så fort som möjligt.

Men vi fick anledning att jubla åter en gång när Amanda fångade upp en snygg djupledspassning från sin kollega på innermitten Hanna, och mycket snyggt rundade målvakten och lade in bollen i det öppna målet. Mycket kyligt och snyggt mål! Och resultatet 2-1 stod sig halvleken ut.

Under pausvilan pratade vi återigen om att vi måste våga spela vårt spel och vara mer bestämda i närkamperna. Och som så många gånger förr så kliver tjejerna ut i andra halvlek och tar tag i taktpinnen. Det är faktiskt härligt att se dessa tjejer, efter varje pausvila under denna säsong, helt sonika går in och tar över föreställningen totalt. Det är en styrka i ett lag att ha den extra växeln att lägga in när spelet inte riktigt stämmer. Imponerande!

Nu fick vi oxå se prov på den omtalade spelstilen vi försöker anamma. härliga passningar efter backen där vi kommer i hög fart och sätter press på motståndarbackarna. Väggspel varierat med längre passningar präglade vårt spel under de första 15 minuterna av andra halvlek. Flera gånger kom vi runt på kanterna där våra yttrar kom i hög fart och trampade runt backarna och slog inlägg. Helt enligt skolboken. Dessutom är det så kul att se våra forwards som tar löpningar ut mot kanterna och hämtar boll för att breda vårt spel. En annan sak som imponerar är hur våra ytterbackar vågar följa med i anfallen och till och med är uppe i motståndarnas straffområde. Man ser att det finns en grundtrygghet hos backarna att våga följa med upp. Mycket bra!!!

En löpning ut mot kanten för att hämta boll var oxå receptet på 3-1 målet där Lelle tog en sådan löpning och sedan sprintade förbi sin ytterback och tryckte sig in framför mål. Och efter ett disktinkt avslut kunde vi återigen jubla!! Så ska det se ut!!!

Men, sedan hade vi det fruktansvärt svårt att trycka dit målet som hade stängt den här matchen. Vi saknade dock inte chanser, utan bollarna ven runt stolpar och ribban. Men bolluslingen ville inte in...  Istället kom HKBK i en av deras fåtaliga kontringar och kunde genom ett friläge göra en reducering till 3-2.

Efter deras reduceringsmål kom nerven in i matchen igen då HKBK kände vittringen och vi blev lite ängsliga. Men vi kunde till slut ändå hålla ut tills domaren blåste av matchen!

Vad tar vi med oss efter denna match? Försvarsspelet där vi har gått över till en rak fyrbackslinje med uttalat zonförsvar fungerade framförallt i andra halvlek mycket, mycket bra. Och det är kul att se att oavsett vem som spelar innerback (vi fick ju ännu en skada på en spelare, då vår ordinarie innerback Emma skadade sitt knä) så spelar vi efter de riktlinjer och de teoretiska träningar vi har haft. Sedan tycker jag att tjejerna tagit ett steg till i sin utveckling då de nu pratar och hjälper varandra genom att ropa på planen. De verkar ha anammat detta efter damlagets match som vi såg. Perfekt!
Och sist men inte minst vill jag påpeka det faktum att vi hade två spelare tillbaka efter skada, och de gjorde absolut inte bort sig. Det är som Andreas sade att vi närmar oss ordinarie lag. Äntligen!

Nu återstår det två matcher i vårens grundserie och tabellen ser verkigt spännande ut. Nästa match gästar vi Selånger och då hoppas jag att vi kan slippa allt vad underskattning heter och gå in och visa vilket fantastiskt fotbollslag vi är. För vi är SDFF och vi ger ALDRIG upp!!!!

**********************

Till sist 1: Lucksta-Timrå  5-1.... Vad säger man om det? Jo, att Lucksta är precis så farliga som jag hela tiden sagt och att vår pinne vi fick genom 1-1 på bortaplan mot dem kommer att visa sig vara jätteviktig i slutet av serien!

Till sist 2: Nu är det bara två dagar kvar innan jag står på Stockholms Stadion och lyssnar på "Born to run" och Bossen! Jäklar vad jag längtar!!!

Till sist 3: Vi ska vinna Hudik-cup!!! Inget snack om saken!!!