kentagenten

Då var seriesäsongen 2013 i Medelpad i stort sett till ända. En säsong som i något fall överraskat positivt men framförallt en säsong som varit negativ. I ett Medelpadsperspektiv har det varit en katastrofsäsong... vilket jag kommer att behandla i slutet av detta inlägg...

Tänkte börja nedifrån i seriesystemet och därmed den lägsta damserien, Div 3 Damer. Här kunde vi se att Selånger var klart starkast. Man förlorade endast 2 matcher på hela säsongen. Och med en måldifferens på 69-12 (+57) var det till slut inget snack om vilket lag som var bäst. Med tanke på att Sund till slut knep 3:e platsen vittnar om att damtrean 2013 inte höll en allt för hög standard. Sund som absolut inte gjort någon satsning och som bara tränar/spelar för att ha roligt, borde inte varit så dominerande som man faktiskt var långa stunder av säsongen.

Lite högre upp i seriesystemet i div 2 Damer, var Medelpad representerade av totalt tre lag. I Div 2 södra Norrland återfann vi Alnö IF2 och Matfors IF. Alnö gjorde en fin säsong med tanke på att man hade ett tämligen ungt lag. Tråkigt då att konstatera att man trots sin fina insats inte fick stanna kvar i serien. Detta pga att Ö-lagets A-lag inte mäktade med att klara kontraktet i div 1 Norrland. Matfors visade sig inte hålla den klass som krävdes för att etablera sig i Div 2 denna gång, mycket på grund av att man hade en för tunn trupp.

I Div 2 mellersta Norrland representerades Medelpad av Torpshammars IF. Tycker att Bert Ove Blom och kompani där uppe skött sig överraskande bra och lyckades säkra kontraktet tämligen tidigt, vilket är glädjande.

I Div 1 Norrland återfann vi denna sommar hela tre lag från vårt lilla distrikt. Selånger FK, IFK Timrå och Alnö IF. Till slut visade det sig att det endast var Selånger som kunde vara med och konkurrera. Selånger som efter halva serien faktiskt hade vittring på en absolut topplacering, men som dalade mycket under sista delen av serien. IFK Timrå hade en underlig säsong där man kunde spela jämnt och skaka topplag men som inte tog de nödvändiga poängen mot bottenkollegorna. Alnö IF vann ofta ”rätt matcher” men tog inte de överraskande poängen mot lag längre upp i tabellen och degraderades därför. Troligtvis kommer även IFK Timrå att göra Alnö IF sällskap en serie ner, då man i princip har en omöjlig uppgift att inför sista omgången klara kontraktet.

Till sist har vi årets sorgebarn, SDFF. Ett lag som föregående säsong var ett absolut topplag i dåvarande Norrettan. Och som hade målet att spela sig upp i Damallsvenskan denna säsong. Tyvärr kan man nog säga att föreningen och laget gör en riktig flopp-säsong! Man slutar klart sist i serien (Elitettan) och med tre omgångar kvar har man endast 2 segrar på 23 matcher. En anrik och respekterad förening som till kommande säsong inte ens kan säga sig vara bäst i distriktet… Förstår att man i föreningen har fullt sjå med att lägga en plan för framtiden och hur man på bästa sätt säkerställer de spelare och talanger som ändå finns i föreningen. Tråkigt för SDFF men även för hela distriktet Medelpad, då vi verkligen behöver ett Elit-lag. Nu står vi utan något representationslag i någon av de högre serierna och tyvärr tror jag att det kommer att ta tid att bygga om och bygga nytt.

Med facit i hand så kan vi se att vi i Medelpad har tappat mot övriga Sverige i slagstyrka. Till kommande säsong kommer det alltså inte att finnas något lag från vårt distrikt i de högsta två serierna. I Div 1 Norrland kommer det att finnas två lag (SDFF och Selånger) och i Div 2 återstår det att se hur många som får plats. Men under denna sorgliga säsong har vi alltså i ett Sverige-perspektiv tappat i slagstyrka och halkat efter.

Nu hoppas jag att föreningarna tillsammans i distriktet kan sätta sig ner och göra en framtidsplan för hur vi återigen skall kunna vinna mark och bygga en framtid tillsammans. För vi måste lägga ”mitt och ditt” resonemanget bakom oss. Enlig mig måste man samsas under en utvecklingsplan där alla föreningar gemensamt tar ansvaret för att se till att vi inom något/några år återigen har ett slagkraftigt Elitlag.

Ett samarbete där alla känner delaktighet och där inte översittarfasoner får råda – då och endast då kan vi skapa något som gynnar distrikt och enskilda föreningar. En utbildningsplan kanske skulle kunna genomdrivas som genomsyrar alla föreningar och som på sikt skall ge oss de spetsspelare som kan kliva in i detta framtida Elitlag och återigen sätta Medelpad på fotbollskartan.

Kanske är jag en drömmare, men jag tror att denna väg är den rätta och den enda som kan göra oss stolta och engagerade över vårt fotbollsdistrikt.

Tre omgångar återstår av årets Damtrea. En säsong där det funnits både positiva och negativa överraskningar. Bland det positiva är att den är jämnare än på många år. Inför avslutningen har hela tre lag möjligheter att vinna. Negativt måste man säga att det finns lag som har svårt att ens ställa upp med en målvakt eller ett lag överhuvudtaget. Lag som tyvärr är slagpåsar med stora minussiffror i måldifferens.

Damtrean i Medelpad är en serie där det utkristalliserat sig tre olika skikt. I topp har vi tre lag som slåss om seriesegern där Selånger FK 2 just nu sitter i förarsätet, men som kan ändras snabbt då de ikväll möter Heffnersklubban BK i en sorts seriefinal. IFK Timrå 2 smyger där bakom och kan om möjligt lägga sig i om man får resultaten med sig.

Därefter följer fyra lag som främst slåss om fjärde till sjunde plats. Fyra lag som alla ligger inom fyra poäng från varandra. Här har SDFF 2 klart bäst form då man har 4 raka segrar och en imponerande målskillnad på dessa matcher på hela +28. Visserligen har man under flera av dessa matcher luftat sitt F19 Elitlag, men ändå en imponerande uppryckning efter halva serien. SDFF 2 innehar just nu 4:e platsen och skuggas av Sund IF på samma poäng. Sund som började serien övertygande och verkade gå mot en säker serieseger - ända tills uppehållet. Därefter har man endast två oavgjorda matcher (5 spelade) och tre uddamålsförluster.

Söråkers FF och Njurunda IK innehar just nu 6:e och 7:e platsen på samma poäng. Söråker har varit väldigt upp och ner och blandat imponerande segrar med oväntade poängtapp och förluster.  Segrar som 13-1 och 8-2 mot Matfors imponerar, men där förluster 0-7 mot Selånger och 0-7 mot SDFF visar att man ibland faller igenom. Njurunda IK däremot har helt klart lyft sitt spel allt eftersom serien fortskridit. Man började med 9 poäng efter halva serien, för att direkt efter uppehållet vinna tre raka. Kanske hade Örjan Rodin del i denna förändring? Denna välrenommerade tränares intåg i ledarstaben i Njurunda verkar i alla fall hade gett viss effekt.

I botten av serien huserar Torpshammar IF 2 och Matfors IF 2. Två lag som har sina respektive A-lag en serien högre. Och det har under säsongen visat sig att spelarunderlaget inte räcker till för att vara med att slåss i årets Damtrea. Dock måste det sägas att Torpshammar har överraskat vid några tillfällen, där den oavgjorda matchen mot Sund sticker ut.

Hur slutar då serien?

Ja, det är väldigt svårt att säga och sia om. Men att Selånger är favoriter är det inget att hymla om. De har kanske spelat den bästa fotbollen och hållit den jämnaste nivån under säsongen. Vinner man den uppskjutna matchen mot Heffnersklubban ikväll – ja, då är man i princip klara seriesegrare. Vid oavgjort eller förlust i den matchen, då har man öppnat dörren på glänt för att Heffnersklubban och kanske IFK Timrå kan smita förbi på upploppet. Men min gissning är att Selånger tar hem serien.